måndag 11 juni 2012

Ja men tjenareeeeeeeeeeeeeeeeeeee

Häpp ja lever fortfarande och det känns också vill jag lova. Önskar att jag kunde skriva ett uttalande i stil med det jag hör från alla håll: "uuuh aaaah om två veckor går jag på semester och då ska jag släppa allt och bara vara LEEEEDIG i 4 veckor!!" GAAAH, vadå jävvla semester -nääääääÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ, här ska jobbas tills jag faller död ner på marken!!! Närå så farligt är det inte, jag älskar ju verkligen mitt jobb, jag älskar killarna på boendet så mycket så de känns som en andra familj. Men just nu är jag lite trött, har jobbat väldigt mycket och några av de passen har dessutom varit väldigt VÄLDIGT krävande (men inte dåliga), varje ledig minut har spenderats med att planera min älskade lillebrors och blivande svägerskas möhippa och svensexa som ägde rum 26e maj. Direkt efter att den extremt roliga och lyckade dagen var i hamn så var familjen (Lars, Nova, syster yster å hennes man samt deras 7åring) först på plats på en riktigt otäck bilolycka och därför har mkt tid gått åt att på ett snyggt sätt hjälpa både vuxna och framförallt småtjejerna att bearbeta detta och samtidigt ta reda på hur mycket de sett... Häpp och sedan planerar jag, syster och mimmi inför vårt uppdrag som värdinnor på kommande bröllop mellan broder och svägerska -givetvis vill vi ju få till det så bra som möjligt... och ja just det ... däremellan jobbar jobbar och JOBBAR jag... Men fre-lör var vi på Kolmården med svärföräldrarna, underbart för lilltjejen att få egentid. Dessutom var det en superlyckad helg!! OCH snart snart kommer den magiska fria helgen där alla bekymmer lämnas hemma och vi lever BARA i nuet -HÖLJES RALLYCROSS!! Frihet :) Kramiz på er

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, fullt upp, kort och gott!

Kram Sofia

Anonym sa...

Det krävs en hjältinna att orka med i ditt tempo.. men du.. snaaart..borde både du och jag lyckas med konststycket "betald semester". Eller hur? Vi ger oss inte riktigt än!
Nu hoppas jag bara att din kropp håller lite till och sen.. blir bättre och bättre för att .. faktiskt.. jag vågar säga det; BLI BRA! och SMÄRTFRI! Det är du mer än värd min älskade Maja.
Min dotter sa det så himla bra när hon var liten:
Smilla: "..men HUR mycket älskar du mig?"
Jag: "Till stjärnorna å tillbaka!"
Smilla: "Men mamma... inte längre?... rymden är faktiskt oändlig?"
Man ska våga sikta högt! :-)
/mims